Bowling är en mycket gammal sport med anor från tusentals år tillbaka. De äldsta bevisen på att bowling spelats är målningar i olika faraoniska gravar daterade till 3200 år före Kristus, men sporten kan mycket väl ha funnits längre än så. Sportens förekomst i Europa brukar dateras till 300 år efter Kristus, då den började växa fram i nuvarande Tyskland.
Den tyska varianten utvecklades sedan till kägel, vilket på många sätt liknar modern bowling och under lång tid var det vanligt att använda sig av nio käglor vid bowlingspel. Dessa var uppställda i en fyrkantig eller diamantliknande formation, till skillnad från dagens triangelform.
Förbud ledde till fler käglor
Bowling med nio käglor introducerades i USA av tyska, brittiska och franska kolonisatörer och blev snabbt mycket populär bland alla klasser. Sporten ansågs dock leda till spel, dobbel och dålig moral och totalförbjöds i Connecticut under en period. Det sägs att det var tack vare förbudet som man började använda tio käglor, då förbudet ordagrant gällde bowling med nio käglor och det alltså var fullt lagligt att spela bowling med tio käglor.
Det tog ett tag innan det nya systemet blev populärt, men när folk väl fick upp ögonen för det tog det fart direkt. Fram till mitten av 1800-talet var nio käglor fortfarande det mest populära, men allt sedan sekelskiftet har nästan uteslutande tio käglor använts.
Bowlingens guldålder
Under 1940-talet utvecklades automatiska kägeluppställare. Tidigare hade olika kägelgossar fått springa och ställa upp dessa efter varje spelad serie, och den nya tekniken gjorde att spelet tog mycket kortare tid. Det ledde till en enorm popularitetsökning och vad som kallas för bowlingens guldålder.
Fokus lades inte bara på själva bowlingen, utan bowlinghallarna erbjöd ofta både restauranger och scenframträdanden. Bowlinghallen blev alltså en samlingsplats för många, och efter att det i USA blev tillåtet även för färgade att spela hjälpte bowlinghallarna till med att minska rasismen och öka integreringen av icke-vita i samhället.