De olika delarna av utrustningen
Vid bowling gäller det att slå ner käglor som står uppställda på en bana. Även om nio käglor var vanligt förekommande fram till 1900-talet, är det idag endast tio käglor som används och dessa är uppställda i form av en triangel som har spetsen vänd mot spelaren. Dessa består oftast av lönnträ även om hårdplast har blivit ett vanligt material.
Bowlingbanan är rektangulär och tillverkad i antingen trä eller laminat. Den är också polerad så att den ska vara hal och underlätta klotets rullning.
Själva klotet tillverkas i en speciell sorts plast och är ofta mycket tungt, men det finns en maxvikt på 7,257 kilo som inte får överskridas i tävlingssammanhang. Klot finns i alla tänkbara färger även om de flesta associerar bowling med ett svart klot, och trots att tre fingerhål är det vanliga så förekommer allt från 2-12 hål på klotet.
Spelreglerna
Varje bowlingmatch är indelad i tio serier där man ska slå ner så många av käglorna som möjligt. Man får två försök på sig per serie, så totalt får man rulla klotet tjugo gånger under en match. Det antal käglor man lyckas slå ner omräknas till poäng, där maxpoängen per serie är 10.
Om man slår ner alla käglor på första försöket kallas det för en strike, och ger bonuspoäng. De poäng man får under nästa serie, till exempel åtta om man lyckas slå ner sex plus två käglor, räknas då inte bara under den serien utan läggs också till i den föregående serien som man slog strike i.
Slår man istället ner alla käglor på två försök innebär det en spärr, och då belönas man med extrapoäng beroende av det första slaget i nästa serie. Maximalt kan man alltså få en bonus på tio poäng.
Det maximala antal poäng man kan få ihop under en match är 300, och detta kallas för en perfekt serie då det innebär att man fått ner alla käglor på första försöket. Den första svensken som lyckades med detta var Albert Nummelin år 1928.